Ogifta par förtjänar SF:s klassikerepitet

Tanken var att förlaget Modernista i dagarna skulle ha publicerat en bok om tidernas bästa romantiska komedier. Det projektet är dock lagt på is och det ser ut som att vi får vänta ett tag till på en bok som tar sig an genren på det svenska språket. Och än längre lär vi få vänta innan det kommer en bok som går igenom just den svenska romantiska komediens guldkorn. Med tanke på vad som filmats under min levnadstid skulle det bli en rätt tunn bok misstänker jag.

Men när den boken väl skrivs hoppas jag att Peter Dalle får flera kapitel tillägnade sig. För Dalle är ju den främste vi har när det kommer till relationskomedier. Och hans Ogifta par – en film som skiljder sig är det närmaste Woody Allen och Nora Ephron som vi varit på år och dag.

Dialogen är nästintill felfri och observationerna om parlivets vedermödor är träffsäkra och känns aldrig sökta. Men det finns fler saker som är värda uppmärksamhet: Ulvessons skådespelare Samuel är till exempel den roligaste skildringen av en kulturposör någonsin. När han går in i bokhandeln är det ren och skär magi, alla har vi väl nån gång stött på den här typen:

”Hej! Samuel Erlandsson. Ja, jag hade lagt en betällning på en pjäs som ni skulle ha fått in – ‘Kärleksfobier i skruvstäd’ av Esschlåbann Mehobahn. Skulle va på originalspråket, på rumänska.” Dalle påpekar att Ulvesson inte kan rumänska. ”Nä, men det handlar inte om det, det handlar mer om att få en slags känsla för melodin i språket. Se på längden på replikerna, känna tyngden. Du vet, jag kan aldrig repetera bara en svensk översättning”

Kärleksfobier i skruvstäd, haha! Ulvesson gör hela scenen fenomenalt bra och hans sätt att uttala författarens namn samt betoningen i ”känna tyngden” är perfekt.
Skådespeleriet i Ogifta par är rakt igenom felfritt (inkl. Dalle) och till skillnad mot Yrrol är det en film som funkar i sin helhet och inte är en ihopsatt räcka sketcher. Men det betyder inte att det inte går att lyfta ut enstaka scener som hör till de bästa svensk filmkomedi någonsin producerat. För det är inte bara Dalles replik om att pröva ”kåt, glad och tacksam” som numera finns i det svenska kollektiva minnet. Här är några scener till som förtjänar att dela det utrymmet: